Dag 5

Pju! Inne på den femte dagen av mitt nya liv som student. Trött som ett ålderdomshem och påsar under ögonen.

Det har varit tidiga morgnar och långa dagar med plugg. Jag har inte riktigt hittat tempot jag skall hålla så jag har kört hela vägen in i kaklet varje dag för att vara säker på att hinna med det jag ska. Eftersom jag läser på distans så lägger jag upp min tid själv. Inser att jag har tagit i liiite för häftigt och kan ta det lugnare nästa vecka.

Två prov har jag redan gjort och fick 100% rätt på bägge så det börjar ju bra i alla fall. Nu är det ju inte hjärnkirurgi jag studerar utan mycket är sådant jag själv har stött på i mitt arbetsliv.

Jag går en yrkesutbildning till receptionist. Just nu läser jag två kurser. Administration och Information/ Kommunikation. Det jag framför allt behöver är fräscha papper att visa upp när jag söker jobb. Mina meriter som jag har är rätt daterade. Om det känns bra att studera kan jag gå vidare med en längre utbildning efter det här, men det får tiden utvisa.

Att det inte blir som jag tänkt mig får jag lära mig hela tiden. Tänka om. Efter nästan fyra månader hos en florist i höstas blev jag erbjuden ett heltidsjobb från januari och var inställd på att arbeta och få lön och ha en helt ny profession. Men vissa löften (både till mig och Arbetsförmedlingen) kan bara brytas utan att blinka och tänka på följder eller moral. Tur var då att jag, bara ifall att, hade sökt en utbildning som jag istället kunde hoppa på. Hade jag inte gjort det, hade jag hamnat hos den ”vanliga” Arbetsförmedlingen (jag har tidigare gått hos en förmedling för individer med särskilda behov och det är tidsbegränsat till ett år) och fått den allra sämsta arbetslöshetsersättningen då jag inte har rätt till a-kassa (jag har betalat a-kassa sedan jag var 20 år och endast utnyttjat den ett tag i 21-årsåldern) för att jag inte uppfyller arbetsvillkoret. Dvs jag har inte jobbat inom en viss tidsram. I mitt fall så missar jag det med två månader.

Men, nu pluggar jag istället. Det känns jättekul. Jag är nöjd med hur det blev. Orkar inte älta hur det kunde ha varit, nu är det framåt som gäller. En annan väg. Skönt att jag bor i ett land med så många möjligheter! Det är aldrig för sent för att göra nya saker och börja om. Att ha en man som stöttar och tror på mig är också något som jag är tacksam över. Han är bäst!