Lloyds

Man vet att man är en pillertrillare som moffar i sig enorma mängder tabletter, när receptarien på Apoteket undrar om man varit på semester eller om något annat hänt.

Hämtade i juni ut medicin för hela sommaren. Idag var jag saknad och behövde inte visa leg. Jag är stammis …

Migrän!

Får ju inte glömma bort att skriva om min migrän. Sprutorna med botox har fungerat bra under sommaren. Har knappt känt av huvudet alls …

I slutet av juli, början av augusti började jag känna av att botox hade gått ur kroppen. Tätare med huvudvärk och migränen kom oftare och oftare. Jag kunde lyfta ögonbryn och se arg ut utan att det kändes som att försöka lyfta tegelstenar.

Känner även att det gör ont i axlar och nacke väldigt lätt och därmed sprider sig också smärtan upp i huvudet.

Nästa omgång får jag första september och jag ser verkligen fram emot att slippa migränen som just nu är extremt jobbig.

Terminsstart!

Nu är barnen igång i sina respektive skolor. Inte S då, det var ett tag sedan hon gick i skolan.

Under sommaren har S jobbat i en butik och sålt svindyra solglasögon från olika kända märken. Bra för henne att ha något att göra och tjäna in lite egna pengar. Nu har butiken gått upp i rök och istället har det varit lite jobb i en vegobar. Hon söker dock andra jobb.

Lilla M började sexan i sin gamla skola och det verkar rulla på som vanligt och inga större nyheter förutom att hon skall börja läsa franska. Med Lilla M har vi dock jätte jättestora problem med maten. Hon äter den men det är i sällskap med andra det inte fungerar. Vi kan inte äta några måltider (eller dricka) tillsammans med henne då hon mår mycket mycket dåligt av att höra oss tugga, smaska och svälja. Blir hon utsatt för det blir hon arg och uppriktigt ledsen. Det medför att vår familj är splittrad. Jag är verkligen förtvivlad över att det är så här. Hon äter oftast i köket och resten av oss framför tvn. Något jag inte gillar. Vi har alltid ätit middag ihop i köket (och någon enstaka gång framför tvn förstås) och att inte ha henne med oss gör ont! Detta innebär också att vi inte äter fredagsmys eller lördagsgodis ihop eftersom hon inte klarar av det, så det betyder att hela kvällar sitter hon ensam. Nu går vi hos BUP som utreder vad det kan bero på och jag hoppas att vi kan få hjälp snart, jag saknar min Lilla M! Säkert är det någon som undrar hur hon klarar sig i skolan eller hos kompisar, well, hon gör det under pistolhot och lider. Jag tror ingen kan förstå vilket oerhört stort problem detta är.

O startade gymnasiet på Stockholms Hotell & Resturangskola, med inriktning bageri. Han älskade hemkunskapen i högstadiet och när vi var och tittade på denna skolan inför valet så sa han med ett leende på läpparna att det var där han ville vara. O har svårt med tid- och rumsuppfattning så ett tag framöver behöver vi hjälpa honom med resorna till och från skolan. Tyvärr är det inte bara en skola utan han går på två då han har teori på ett ställe och praktik på ett annat. Det är tvärbana och tunnelbana han måste åka men det är inte särskilt långt ifrån oss. Så i morgon bitti åker jag med honom till skolan i Enskede då han är osäker på hur han åker. Samtidigt får jag veta hur det ser ut och kan vägleda honom via telefon senare. Vi har haft möte med berörda lärare och specialpedagog om de behov O har och det känns positivt inför framtiden även om det kommer krävas mycket arbete för mig och E. O har fått arbetskläder, byxor, skjorta, förkläde, hatt och träskor. Vi har inte fått se dem ännu men på tisdag måste han ta hem dem för att de skall tvättas i den andra skolan dagen efter, så då kanske vi har tur att få se dem på!

Jobbsökningen rullar vidare med stora steg. Har inte tappat tempot så jag har sökt sjukt mycket mera arbeten. Var hos min handläggare för första gången i veckan. Han tyckte det var galet mycket sökningar men att jag samtidigt skulle vara glad över att jag fått sex intervjuer för att de flesta han träffar med liknande ansökningar inte får några alls. Så det finns tydligen grader i helvetet. I torsdags intervjuades jag på ett spännande arbete, det önskar jag att jag får. På tisdag skall jag till ett företag som bara vill ha någon i tre månader för ett projekt. Får jag det så tar jag det. Jag behöver få in pengar och är öppen för det mesta. Jag ger inte upp! Även om det vissa dagar känns överjävligt. En kul sak i alla fall är att jag i oktober bokat en kurs i franska. Inte en dag försent! Jag harvar mig fram med det lilla jag kan men nu vill jag satsa på att verkligen kunna språket.

Min älskade man är det bra med. Tillsammans är vi ett starkt team med mycket kärlek och skratt. Han är min absolut bästa vän. Är så otroligt tacksam över att jag träffade rätt. Ingen missade väl att vi har varit gifta i 20 år nu och varit tillsammans i 21. Jag hoppas på minst det dubbla till!

Jobbsökande

Många gånger känner jag mig gråtfärdig. Jag har sökt så vansinnigt mycket jobb att jag nästan tycker det låter orimligt. Men det är det inte. Det enda jag är glad över är att det finns massor med arbeten att söka.

Fyra anställningsintervjuer har jag varit på. Tre kändes bra, den fjärde var jag ganska säker på att det inte skulle bli något. Det känns som om jag ibland har FÖR bra kompetens och meriter för att i andra fall ha FÖR lite erfarenhet och det känns som om jag hamnar mitt i mellan.

En rekryterare som jag känner har hjälpt mig med mitt personliga brev så det är toppen. Men vad skall jag göra? Får jag inte ett jobb snart så är den här familjen stekt. Vi har helt enkelt inte ekonomin till att jag får ut 3.600 kronor från Försäkringskassan i ”ersättning” som arbetslös.

Stressen är väldigt närvarande och huvudvärken börjar visa sig igen. Hur det skall gå med familjen hänger på mig. Kraven gör att pressen är hög.

Kan inte någon höra min önskningar?

Dag 2

Dokumenterar biverkningar. Inget kommer förmodligen att hända på en vecka. Måste hålla koll på att botoxen inte rör sig till fel områden. Att jag troligen kommer att få en slätare panna och ett reducerat bekymmersveck mellan ögonen är en _biverkning_ och inget annat. Jag har förresten inga rynkor att tala om från början heller.

Den botox jag får används även till extrema svettningar under armarna, i handflatorna och mot urinläckage.

Om jag skulle få t ex hängande ögonbryn så går det inte att korrigera. Jag kan bara ta en bild på det, leva med det till 1 september då nästa dos skall ges och visa problemet. Då kommer de att sätta sprutorna lite annorlunda.

Det här är främst en medicinsk behandling. Jag har haft migrän så länge jag kan minnas, hängt över otaliga toalettstolar, hinkar, buskar och kräkts. Velat dö för att det har gjort så förbaskat ont. Mellan dessa attacker har jag haft huvudvärk. Den som haft migrän någon gång vet att man i den situationen skulle göra vad som helst för att bli av med den.

Jag har provat många olika mediciner, de fungerar ett tag men förlorar sedan sin effekt. Nu har jag blivit utredd och beviljad botox som har en mycket god effekt på väldigt många människor. Min första reaktion var Tjoho! Fungerar det här blir jag lyckligast i världen. Då visste jag inte ens var de skulle sätta sprutorna. Kan säga att det var lagom kul att från halv sju på kvällen i julas hänga över en hink och spy bort hela kvällen. Det här påverkar mitt (sociala) liv.

Därför har jag tagit detta beslut. Jag vill ha botox. Mot migrän. Sedan skiter jag i vad alla andra tycker om det. Hjälper det här mig så är det det enda jag bryr mig om.

Riagalan

I tisdags var vi på gala. Jag, E och två vänner. Det var en gala som heter Riagalan där utmärkelser inom TV och film ges. E var nominerad i kategorin bästa ljud, för en känd TV-serie han gjort. Han ”tävlade” mot två andra.

Vi hade räknat med att hans kategori skulle räknas upp sist då det på inbjudan var de som stod sist. Men icke. De ropades upp först! Helt tagna på sängen började de rabbla upp de nominerade och jag pallade inte att lyssna utan stängde bara av och glodde ned i bordet.

Snyggo

Plötsligt hör jag bara hans namn och på en jätteskärm visar de hans namn i monsterformat och jag bara skriker och skriker. Hoppar upp och ned och klappar händerna. Helt galet. E blev helt chockad och hann inte förbereda sig ett dugg. Det han hade tänkt säga ifall han vann föll helt bort ur skallen och det blev inte alls som han tänkte sig. Men det gör inget. Det blev bra ändå.

Priset i glas han fick vägde typ ett ton. Vackert dock. Det skall han ha på jobbet men tavlan med ”diplomet” och motiveringen tänkte han ha hemma.

Jag är så stolt över min fina man och han är så värd det!

Botox

I torsdags fick jag äntligen komma till neurokliniken Utsikten. Har väntat i tre månader då de haft en lång kö för att få tid där.

Fick träffa en underbar läkare som frågade mig om både min uppväxt och hur mitt liv ser ut idag. Han tog sig tid att skapa sig en helhetsbild utav mig (vilket verkligen inte många doktorer gör). Det han tog fasta på var att jag som inte har levt ett inte så särskilt lätt liv med mina diagnoser osv. inte skall behöva ha migrän och ”vanlig” huvudvärk ovanpå det också.

Därför har han beviljat mig botox! Jag känner mig jätteglad. Det är inte jättelätt få igenom den behandlingen. Kommer få det var tredje månad. Sprutorna kommer sättas mellan ögonen, ovanför ögonbrynen, i pannan vid hårfästet, bakom öronen, i nacken samt i axlarna. Många stick blir det. Tur att jag inte spruträdd men jag hoppas på att jag iallafall att jag får lokalbedövning.

Han sa att det är det mest effektiva mot migrän och jag kan inte göra annat än att tro honom och jag kan dessutom plocka bort två av de mediciner som jag äter vilket tar bort litegrann från min gedigna lista med tabletter varje dag.

Den 2 juni kommer första sprutorna ges. Jag ser fram emot det.