Katastrof

Igår brast det totalt. Det gick så långt att jag packade väskan och lämnade familjen.
Satte mig i bilen och bara körde och körde. Tårarna sprutade och vid övergångställen fick jag många konstiga blickar.
Jag orkade helt enkelt inte länge. Situationen hemma har gått alldeles för långt och jag kan inte längre hantera den.

Efter flera timmar blev jag övertalad att komma hem. Vet inte hur jag skall kunna gå vidare. Just nu känns det bara som att undergången är nära.