Inte visste jag …

Jag började plugga i januari, till receptionist. Det låter ju inte direkt som om det vore hjärnkirurgi jag skulle pyssla med. Men faktum är att jag har pluggat mig blå. Varje dag mellan ca 8 – 19 har jag suttit med nosen i antingen böcker eller dator för att hinna med och då snackar jag även helger.

Erik har varit en klippa. Han har tagit på sig jättemycket för att jag inte hunnit eller orkat.

I stort sett varje vecka har jag haft prov och uppdrag. Proven (betygsgrundande) som rättas efter en poängskala, har varit för att se om man uppfattat det som lästs och när de gjorts har uppdragen låsts upp. Dessa har varit tunga uppgifter som tagit många dagar och timmar i anspråk att göra. Uppdragen sätts det omdömen på. Så med andra ord, ju snabbare du läser igenom kapitlen i början av veckan och gör provet så snabbt som möjligt, desto mer tid får du till att göra uppdragen.

Det har ju fungerat för mig (förutom att jag svär, skriker och bråkar hela helgerna för att jag måste bli klar till söndag kväll), om jag inte vill ha något liv. I mitt ena ämne Administration har jag 100% på alla prov utom två då jag fick 94% och 97% (fett nederlag) och på alla uppdrag har jag fått omdömet B. I mitt andra ämne Information & Kommunikation har jag i stort sett haft 100% på proven, utom det sista om upphovsrätt … Men i uppdragen har jag haft ett B och resten ett gäng A.

Varför rabblar jag det här tråkiga skiten? Inte sådär jätteintressant vad jag har för betyg. Men nu råkar det vara så att jag i förra veckan skulle skriva slutprov i min skolas lokaler i Stadshagen. Jag läser på distans så jag har bara varit där en gång förut på upprop. Hade ingen aning om vad jag kunde vänta mig.

Bara jag kom in i rummet fick jag panik. Ett gäng tjejer/kvinnor inträngda i ett litet rum. Provet i Info & Kommunikation börjar och jag läser första sidan att jag skall ta det lugnt och ta god tid på mig. Sedan står betygskriterierna och det jag siktar efter skall man b la i sina svar alltid analysera, ifrågasätta … osv.

När jag sitter med sista frågan på första sidan av provet så säger provvakten att det är en timme kvar. Jag börjar känna mig lätt hysterisk. En timme? Det betyder att det har gått 1 1/2 timme av provet redan och jag är bara på första sidan och jag vet inte ens hur många sidor provet är, för det har jag inte kollat. Jag börjar bläddra. Sex sidor är provet. Av det som fladdrar förbi mina ögon förstår jag att det inte finns en chans i helvetet att jag kommer klara det här. Lägger i en växel och tänker att jag slarvar mig igenom några frågor så har jag iallafall svarat på dem så kan jag gå tillbaka, lägga till och ändra lite senare. Men det blir inget senare för tiden tar slut.

Det tog så lång tid för mig för att jag var tvungen att läsa varje fråga 10 – 15 gånger för att förstå vad som stod. Efter det är det en lång process att få ned alla de ord som snurrar i huvudet på mig på pränt. Sedan måste jag vrida och vända på de orden många gånger innan de kan bli ett svar. Alla ljud runtomkring stör och så pressen av tid.

Jag skrev ingenting efter SIS-standard (hann inte), inget var snyggt uppställt (hann inte), hoppade över frågor, färdigställde inte uppgifter och framför allt, jag gjorde inte ens hälften av frågorna till provet. Behöver jag säga att jag grät när jag gick därifrån? Jag som levererat så många A och bra provresultat kände mig rätt körd.

Natten efter sov jag ingenting. Klockan halv fyra satte jag mig ned och skrev ett mail till min lärare. Förklarade och sa precis som det var. Det han kommer att få i handen är ett trainwreck. Inga A här inte. Jag skrev det för att jag ville att han skulle veta varför skillnaden var så stor, varför jag inte kunde prestera. Att jag har ADHD, men att jag inte förväntade mig att det skulle ändra något. Utan bara en förklaring till varför någon som presterat så bra bara kan störtdyka.

Tidigt nästa morgon fick jag ett svar på mitt mail. Han undrade varför jag hade fått skriva provet överhuvudtaget. Istället erbjöd han mig en muntlig examination idag via webben. Jag sa ja direkt. Det är nog så nervöst det med men så som han skrev det och hur vi skulle lära känna varandra lite först så kändes det okej.

För ett par timmar sedan gjorde jag min muntliga examination. Det gick bra. Jag sa tydligen rätt saker på rätt plats.

Slutbetyg: A

Jag har dock ett slutprov till som jag kraschlandat i. Oklart hur skolan kommer tackla det. 

10 thoughts on “Inte visste jag …

  1. Heja Dig!! Du är grym! Jag läser mamma P ovan och håller med!!

    Jag tänkte att jag ev kunde, om jag inte säger att det är du, och inte berättar alls utan bara… använder din beskrivning av provsituationen hos mig på jobbet? Ibland känner jag att vissa inte förstår hur det fungerar och då kan en så här målande beskrivning av det hela vara bra.. Kan det vara ok? Känn efter.
    kram!!

    • Kära du, du får så gärna använda dig av det jag skriver. Det gör mig inget heller om du nämner vem jag är. Tycker bara att det är fantastiskt bra om du kan sprida vidare och öppna ögon för människor som inte förstår hur det kan vara. Det gagnar alla i slutänden och det vill jag gärna vara med på att hjälpa till med.
      Är det annat du undrar så kan du bara skrika till!
      Kram! ❤

  2. Fatta vad bra du är! Grattis och grymt att du inte bara gav upp efter provet. Det är alldeles för lätt att göra ner sug själv och tro att det inte funkar, men du KAN och du visade det!

    En gång i tiden började jag plugga på universitetet och insåg att jag inte kunde någonting. Kuggade på de första tentorna och insåg att det nog inte var något för mig. Men jag bet mig kvar och blev till och med deltidssjukskriven pga huvudvärk för att få behålla mina studiemedel. Några terminer senare läste jag flera heltidskurser samtidigt och hoppsan så blev jag visst doktor också.

    Vägen är krokig men det som särskiljer en vinnare är att inte ge upp. Eller i alla fall resa sig igen efter man fallit (lite ger man kanske upp på vägen, men inte helt).

    Det är ju egentligen rätt förståeligt att alla inte kommer till sin rätt på samma sätt. Härligt att du fixade det med toppbetyg och framför allt tog modet att förklara varför det inte gick – du har ju verkligen bevisat att du besitter kunskapen! Heja dig!!! Grymt bra jobbat!!!

    Stort lycka till vidare! Kram!

  3. Du är strålande! Alla passar inte in i den mall som ”någon” har bestämt, man kan nå målet på många olika sätt. Fantastiskt att du kämpar vidare, styrkekram! /Annika

  4. Jäklar vad duktig du är. Lycka till i fortsättningen. Många kramar till dig.

    Skickat från min iPhone

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s