Hypomani

Det finns så många termer inom det bipolära spektrat och jag vet inte ens vad hälften av dem betyder. Blir så trött när läkarna ständigt frågar mig om i vilket tillstånd jag befinner mig i och mitt standardsvar är: ”Det får du avgöra utefter mina förklaringar, du är proffset, inte jag”. För helt ärligt, jag är inte så påläst. Dels för att jag inte minns vad jag läst och dels för att det inte är så viktigt för mig. I min värld vill jag bara ha rätt hjälp och om jag förklarar för min läkare hur jag mår så borde det väl räcka för att få rätt vård? Eftersom hon är specialist?!

Nåväl, idag fick jag veta att jag är i hypomani. Det var alltså helt enkelt inte sådär jättenormalt att jag sov mellan 23.30 – 01.30 lördag till söndag. Då gick jag upp, pigg. Tog fram virkkorgen och gjorde tre stycken mobilskal med dekorationer. Rev av några tv-serier och ett Dr Philmaraton samtidigt som jag tvättade gardiner (förlåt kära grannar för att jag drog igång maskinen mitt i natten), skurade köksluckor och vitvaror, handskrubbade toalettskålen frenetiskt och länge (till ingen nytta), handlade frukost när affären öppnade, tömde diskmaskinen, skurade fläkten och när Erik kom upp klockan åtta stod jag på köksbordet och dammtorkade kökslampan samtidigt som jag stekte American pancakes. Meeen, då har jag inte gjort dessa saker i tur och ordning alltså utan allt görs huller om buller på en och samma gång samtidigt som min hjärna går på högvarv för att hitta nya saker att göra. Detta kräver energi men i dessa har jag hur mycket som helst.

I det här stadiet gillar jag att vara. Jag är glad positiv och jag pratar hela tiden, är social och rolig. Jag som har stängt in mig på avdelningen en vecka i mitt rum har helt plötsligt hittat ut i gemenskapen och har fått femton nya vänner på en halv dag.
Men, så glad får man inte vara. Det är så svårt att ta till sig det. Jag vill ju vara här för känslan av att vara här är ju så skön. Tänk dig själv att var juste salongsberusad hela tiden ungefär och så kommer det någon tråkmåns och säger att du måste gå hem …

Nu får jag mycket starkare tabletter att sova på. Nitrazepam istället för Imovane och Propavan är borttaget. Seroquel är det ökat på. Inte för att det hjälpte nu i natt dock. Jag och min roomie släckte först 00.30 då vi hade mycket att snacka om efter hennes heldagspermis, men sedan så vaknade jag igen 02.30 och sedan dess ligger jag här och nu är hon 05:25 och det kommer inte bli något mer sova av idag.

Idag kommer lilla M. Hon och jag skall gå på ett förberedande samtal inför en kurs hon och jag skall gå som börjar den 11/3. Det är en kurs för barn mellan 10-12 år med en förälder som har bipolär sjukdom. Det skall bli kul att gå den med henne.

Have nice day! ❤️

6 thoughts on “Hypomani

  1. Ville bara skriva att jag läser och hejar på dig, även om jag inte kommenterar så ofta. Vad bra att det finns en sån kurs för föräldrar och barn, och fint att ni får hjälp. Hejar vidare, kram!

  2. Det är bra att du skriver det du känner. Det kan hjälpa dig längre fram. Förstår att du tycker att det är skönt med energin. Hoppas att de nya medicinerna hjälper dig. De ska vara mindre beroende framkallande än de du hade innan. Har en på mitt jobb som blev hjälpt av nitrazepam.
    Härligt att den kursen finns. Jag skulle oxå vilja gå en sån kurs bara för att få veta hur det är.
    Du borde skriva en bok sen. Med din blogg som utgångspunkt.
    Kram på dig. Vet att vi inte träffas på VÄLDIGT lång tid men behöver du/ni så finns jag här.
    Kramar

  3. Jag tänker på dig vännen!

    Jag har ju haft min beskärda del av sömnproblem och förra våren när jag visst riskerade en utmattningspsykos om jag inte sov fick jag Mirtazapin som låter likt det du fick. Trots att andra piller inte lyckats få mig att sova lyckades dessa och jag trodde det var fel på klockan när jag vaknade efter 13 timmar. Har dem nu som nödpiller om jag inte sovit på ett tag.

    Förstår att du vill vara i glädjen och energin men då kommer dalarna också så bättre för din hälsa att jämna ut det.

    Kramar i massor!❤

    • Jag vet ju vad som är bäst för mig men jag försöker skriva ned mina ärliga känslor så jag kan gå tillbaka och läsa senare.
      Blir så trist blogg om jag bara skriver förnuftiga saker hela tiden😉.

      Kram tillbaka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s