Trött

Det springer personal från Mellanvården här ständigt. Fyra gånger i veckan dyker de upp och om även jag och E skall få handledning, blir det fem.

Jag har svårt för att släppa in folk hemma och framförallt särskilt sådana som inte är vänner. Det känns som om de går rakt in i mig, under huden. Jag får prestationsångest och måste ha det städat och fint. Allt annat är otänkbart.
För några dagar sedan var det panik. Någon hade glömt att informera mig om ett besök och jag fångades med brallorna nere, i dubbel bemärkelse. När porttelefonen ringde satt jag på toa, tog etthundra år att gå och låsa upp. Slag nummer två var lägenheten. ALLA ”maskiner” stod framme då jag tänkt fortsätta storstädningen från dagen innan, disken bredde ut sig över hela diskbänken och dammtussar stora som kaniner dansade runt.

Jag måste inte ha ett perfekt hem (ha, ha, as if!) men undanplockat måste jag ha. När det kommer någon oanmäld och det ser ut så här, gör det ont i hela mig och det blir en kräkning av min person. Outhärdligt. Det kommer ta tid för mig att släppa det.

Spelar ingen roll vad varken besökare eller andra säger, det sitter djupt, djupt inne och jag vet precis varifrån det kommer. Men det gör inte saken på något sätt enklare för mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s