Möte

Gick en mil idag igen. Jag drogs ut. På Hornsgatan mötte jag Hillevi, en vännina till min mamma. Först tänkte jag inte stoppa henne, för det högg till i både hjärta och mage. Tänk hur många tankar jag hann tänka på bara några sekunder, och ORKAR jag prata med henne?

Drog ur mina lurar ur öronen och tog tag i henne och ställde mig framför henne och sa ganska tyst ”Hillevi”. Hon tittade förvånat upp på mig, som var utspökad i både fluffig mössa, begagnade glasögon och ett blekt omålat ansikte. Jag fick lov att säga ”Det är Pyret”. Då log hon.

Jag gick därifrån med tårar i ögonen. Visste ju att det skulle hända, att jag inte skulle orka. Det väckte så mycket i mig. Ruskade om allting.

Så många om, men och varför. Men också mycket härligt, annorlunda, knäppt och hej glada sjuttio och åttiotal! Normal? Släng dig i väggen!

4 thoughts on “Möte

  1. Det förstog jag, man önskar sig tillbaka till sitt gamla jag. När livet inte var så komplicerat. Men jag ville bara säga att jag tycker att din reaktion/känsla var helt normal.😉 Puss

  2. Varför ska du orka, att bli konfronterad med ett annat liv, ett lyckligt liv när man är riktigt olycklig gör ont. Gå vidare det kanske inte botar dig men det kanske gör tiden kortare tills att du mår bättre. Det är tråkigt att höra att du har det jobbigt. Stor kram Anja

    • Det är inte någon annans lyckliga liv som gör mig ledsen utan vad personen triggar för gamla tråkiga känslor som jag inte vill väcka nu, när jag ändå är så långt nere ändå.

      Kram till dig Anja ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s