Gungar

Jag står vid avgrunden. Tårna sticker fram över den vassa kanten och när jag lutar mig lite försiktigt framåt så ser jag evigheten.

Den lockar.

När jag stundtals står där och längtansfullt låter mina ögon dras med ned i djupet, vill jag inget hellre än att bara hoppa.

Ögonen fylls med tårar av glädje för att det finns en utväg. Ögonen fylls av tårar för dem jag inte kan lämna.

8 thoughts on “Gungar

  1. Ont, det gör mig så ont att du står där ibland vissa stunder!
    Ta hand om dig! ♥♡♥
    Du är älskad och behövd av så många! Du har så mycket att ge, även om det kanske känns långt bort dessa stunder! Du är så fin och en så varm person! Blicka på de ljusa stunder när det är som mörkast!
    Massor med kramar!

  2. Men du… Åh vad det gör ont att läsa, jag skickar hundra styrkekramar så att du orkar hålla ut.❤

  3. Vännen min… Tänk rätt. Tänk på dig/er. Lev och fokusera på det som är lycka och kärlek. Om än det kan verka vara små fragment stundom… Du är behövd och älskad.
    Kram Jenny

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s