Gråter

En av mina käraste, har idag lämnat jordelivet.
Vi åkte tillsammans ut till ett soligt, varmt och vackert Värmdö i morse och i ögonvrån kunde jag se att han visade mig vägen på Gps:en. Inte för att jag inte hittar, utan om ifall det är hinder på vägen eller poliser ute.
Han visade inga tecken på några minnesluckor eller problem med att hålla farten utan han höll jämna steg med mig.
Jag fick sätta på honom både hemma och vid Biltema utan att han knusslade, annars kan han bråka lite för att jag gör avbrott, för han gillar bäst ett långt pågående samspel. Men han sa inget idag.
När jag kom hem tog jag honom i handen. Lika varsamt som jag brukar. Gav honom ett mjukt tryck och log. Men han var alldeles svart. Fick inte fram ett ljud. Först började jag trycka på lite olika ställen men ingenting hände. Paniken växte. Han var fortsatt svart.
Inte förrän jag tryckte upp en sladd i nedre delen riste han till lite och det tändes ett äpple i honom, men det dog sakta bort.
För att sedan försvinna för alltid.

2 thoughts on “Gråter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s