Hjärnblödning?

Idag har jag haft en riktig helvetesdag. Vaknade inatt av en sådan vidrig migrän att jag började gråta. Försökte somna om men när hjärnan vill hoppa ur skallen och det känns, på allvar, som om jag har hjärnblödning är det omöjligt.
När Eriks klocka ringde berättade jag för honom att jag letat igenom hela huset efter tabletter, pulver, sprutor, whatever! som kan få bort den där svulsten på insidan av pannbenet och som hotar hela min existens. Det gör sådär ont att jag inte kan hålla ögonen öppna utan jag måste kisa och treva mig fram överallt. Han har inga han heller. Och förresten så har han aldrig ont i huvudet heller så varför ödslar jag tid med att fråga? Slänger ur mig att antingen får Otto vara hemma idag (med, han var hemma för att jag hade migrän i fredags också) eller så får han skjutsa till Hemmesta, men jag vet inte om jag kommer kunna hämta. Just då kändes det som om jag vid den tiden på eftermiddagen skulle göra ett större ingrepp i hjärnan …
Erik kör honom. Tar bilen hela dagen och hämtar honom också. Pju! Där fick jag ett stressmoment ur vägen. Ett stressmoment ur vägen.

Ramlar ut ur rummet 07.59. Konsum har öppnat och jag tänker precis säga till Saga att hon får masa sig ned till Konsum och köpa Alvedon (som jag vet aldrig fungerar, men jag hoppas varje gång, typ 2×5 gånger om dagen, att de skall fungera) när jag kommer på att hon måste vara 18 år för att få handla ut. Kväver en panikhyperventilering och trycker ned mig själv i sängen igen med två lugnande. Dov Morris öppnar kl 10.

Jag föll i koma till 10.29 då jag slår upp mina blågrå (eller var det ljuva blåklintsblå?). Fortfarande med hjärnblödning och nu inbillar jag mig att halva sidan av ansiktet hänger ned. Klär på mig snabbt som en utter och är på Apoteket på tre minuter. Väl där såg jag ut som Cruella del Ville. Håret på ända, skakig, stammande, osammanhängande och gormandes efter mina migräntabletter och den återkommande oerhörda oron över att de inte har dem på lager. Fast jag hade fuskpäls. Till min fina beställning blev det även lugnande, sömtabletter och ett gäng vanliga huvudvärkstabletter av den sorten som jag får äta.

Sedan har jag legat hela långa dagen i sängen. Våndats, plågats, sovit mellan varven och gått upp och kissat ungefär en gång i halvtimmen trots att inte druckit särskilt mycket (en effekt jag alltid får vid migrän). Nu först, när vi gått in på onsdagens dygn, kan jag röra mig ganska ok. Men värken ligger och lurar lite så jag känner att jag är inte helt bortkopplad från migränen.

Finns det inte plastikkirurger för migränen? Som bara kan gå in och suga bort det där skitonda som de gör med fett liksom? Jag är ju ändå så intelligent så lite spill kan jag väl avvara 😉

Advertisements

7 thoughts on “Hjärnblödning?

  1. Du har förmodligen provat allt. Men jag blev hjälpt av Akupunktur redan på 70 talet, då jag hade det som värst med anfall 2-3 gånger i veckan. Efter 10 behandlingar, var jag helt besvärsfri i nästan 2 år. Sen kom det tillbaka nån gång ibland, men inte på långa vägar som det var på den tiden.
    Måste säga att när du skriver, så är det så levande att man kan känna din frustration över att inte kunna göra nåt. Du har ett härligt språk i ditt skrivande.
    KRAM

    • Tack för tipset Thobbe, men jag har provat det med :(. Jag verkar vara ett hopplöst fall som måste operera boer huvudet för att komma till rätta med skiten. Det är så frustrerande och framför allt så himla jobbigt att ligga på dödsbädden så ofta.
      När jag var yngre fick jag många gånger åka till akuten också eftersom jag inte kunde sluta kräkas och tappade så mycket vätska.

      Kul att du gillar det jag skriver. Det är en av mina stora hobbies och någon dag skall det väl bli något av det också. Kram!

  2. Kram kram kram! Krya på dig vännen!! Det där är så fruktansvärt jobbigt! Har mått sådär några gånger i mitt liv och det är typ som en nära döden upplevelse!

    ♥♥♥

    • Jag har haft migrän hela livet. Vissa perioder är värre än andra. Ibland har det verkat som om de hittat en medicin som fungerar, men nej, efter ett tag försvinner effekten. Jag har gjort utredningar men de hittar inga andra fysiologiska förklaringar annat än att det förmodligen ligger någon nerv i kläm någonstans. Överansträngning, stress och känslomässiga påfrestningar är vanliga triggers och ganska svåra att undvika, det är ju livet … Botox tycker jag verkar jätteläskigt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s