Socialt bakis

Och så kom baksmällan då. För mycket socialt, trevligheter och flängande får jag betala idag.

Ville inte gå upp ur sängen. Gråtfärdig för att jag måste skjutsa O till skolan. För det är inte bara det. Jag måste gå upp, ta på mig strumpor, bestämma vilka de skall vara, vilka trosor jag skall ha, vilka byxor finns, vilken tröja kommer passa och finns det någon ren som fungerar ihop med de byxor som jag kanske kommer hitta. Jag måste sätta upp håret och det kommer bli knöggligt och inte ligga sådär perfekt utan det blir bubblor och det klarar jag inte av utan måste göra om tofsen femton gånger till allt blir alldeles slätt. Så måste jag gå på toaletten fyra gånger för tänk om jag blir kissnödig på vägen, hur skulle jag lösa det då? Tänk om bilen skulle gå sönder då blir jag stående med för kalla kläder vid vägkanten och hinner frysa ihjäl innan hjälpen kommer och därför måste jag verkligen inte glömma mobilen och laddarsladden såklart!
Räcker bensinen? Visserligen tankade jag igår, men jag vet inte om jag verkligen gjorde det igår.

Säger till Erik att jag inte vill. Vill inte skjutsa O till skolan. Att det inte går för att jag inte kommer upp ur sängen. Han sätter sig hos mig och säger att vi har ju kommit överens om att vi skall göra så här. Att jag tar O och han tar M. Han kan inte ta båda. Jag vet det. Han behöver inte sitta och berätta det självklara för mig och jag blir arg. Då blir han arg.
Jag vill bara berätta, berätta hur det känns för mig och att hela världen känns oöverstiglig och att jag känner att jag går under.
Jag vet att det är svårt för Erik. Att han inte vet vad han skall säga och göra. Att han bara vill väl.

Jag kommer upp till slut. Skjutsar O. Kommer även hämta honom och M i eftermiddag. Men det gör ont i hela mig. Har gråten i halsen och jag skall om en stund krypa ned och sova. Jag skall sova bort all den tid jag har fram till jag måste hämta för jag orkar inte finnas till. Inte idag.