Lite vemodig

Jag har inte gått tillbaka i den här bloggen och läst in mig på allt gammalt jag har skrivit. Vissa enstaka saker har jag sökt upp som recept eller någon händelse som jag har behövts påminnas om. Men annars har jag inte riktigt klarat av att göra det. Jag blir nämnligen så ledsen när jag ser bilder och läser om saker jag inte minns.
Det gör även ont att läsa kommentarer. Kommentarer från er. Så många varma roliga rader som jag nu har tappat under vägen.

Jag har full förståelse för att mina bloggvänner till slut tröttnade när jag inte längre hälsade på i deras bloggar och att jag själv inte längre skrev i min. Jag orkade helt enkelt inte längre. Min hjärna klarade inte av att engagera sig i allas liv och göranden. När jag sedan började blogga igen hade jag tappat bort vilka andras sidor jag läste. Min bloggroll sa mig ingenting.

Nu läser jag några bloggar igen. Men vad jag förstått så är det inte i närheten av det antal jag grottade ned mig i förut. Det är inte för att jag inte bryr mig utan för att jag helt enkelt inte hittat tillbaka till er.

Jag har accepterat att jag kommer få leva med ett visst minnesbortfall. Det är som det är. Dock vill jag att inte att det skall vara någon hemlighet eller något jag inte talar om. Det är en del av den jag är nu.

Men det gör ont i mig ändå.

Annonser

6 thoughts on “Lite vemodig

  1. Tänk inte på det, nu är nu! Du minns inte allt, men vem gör det 🙂
    Jag måste bara komma ihåg att gå in här nu när du bloggar igen!
    kram//M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s