Livet

Att leva med psykiskt sjukdom är inte lätt. Den dyker upp när jag minst anar det och ibland med en sådan kraft att jag inte längre orkar leva. Trots vad alla andra säger och tycker att jag _bör_ tänka. Långt där nere finns det dock tyvärr ingen som lyssnar till detta (jag). För jag lever i min egen verklighet och den är inte alltid smart och rationell. Den friska jag vet vad som är rätt och fel, vad som är moraliskt och inte och många andra saker som är sanningar för mig. Just det. Mig. För det finns nämnligen ingen annan som lever mitt liv och som vet hur det är.

Däremot är jag tacksam över alla de hejarop och vänliga sparkar i rätt riktning men säg för sjutton inte till mig vad som jag inte ”får” göra, säg inte till mig att det jag tänker är fel.

Jag är heller inte lätt att leva med under dessa perioder. Min familj får ta mycket ansvar och VDn (läs jag) tar ingen större del i hushållet och för den delen inte heller någon känslomässig plats. Min man tar enormt stort ansvar (och gör varje gång jag hamnar här) men han har samtidigt ett heltidsjobb med häcken full hela tiden som han måste hinna med. Det gör att mitt redan dåliga samvete hela tiden byggs på. Jag hamnar i en ond spiral.

Jag vill bara skrika. Så här vill jag inte må! Livet går upp och ned för alla men för mig blir ned, ned gånger femhundra.

 Jag orkar inte. Det gör ont.

3 thoughts on “Livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s