Panik!

Efter ”jobbet” idag träffade jag på Alex på dagis. Hon frågade om vi inte kunde fika och vem är jag att säga nej när jag dessutom hade en färsk mazarinkaka med citronkräm i baksätet?

Vi dividerade lite om vem vi skulle åka hem till men efter några samtal åkte vi hem till henne och kalasade. S skulle ta emot O när han kom hem strax efter fyra så jag var lugn,

Vid halv fem messar S mig och skriver att O inte kommit ännu. Eftersom jag inte är en extremt orolig mamma skriver jag bara tillbaka att hon skall höra av sig igen om han inte kommit hem inom ca en kvart. Jag får inget mess så jag sitter kvar hos Alex till 17 och snackar skit (tack förresten vännen!). Därmed tar jag för givet att han är hemma.

Strax efter fem kommer jag hem. Dörren är låst och när jag gått  in med nyckeln kommer S fram till mig i hallen och säger att O inte är hemma. Rädd som jag är skriker jag åt henne att han måste vara borta, springer ut till bilen och ringer hysteriskt till skolan.  Hans skolfröken svarar i fritidstelefonen och säger att det finns inga barn kvar. Alla har gått hem. Även fritidspersonalen. Hon går runt med den trådlösa telefonen samtidigt som jag pratar med henne och hon säger att hon tittar ut genom fönstren och det finns inte heller några barn på skolgården. Det är TOMT.

Jag frågar om hon vet när han gick hem och då säger hon att hon såg honom äta frukt kl. 16.30 så det är nog ingen fara. Blir då mer upprörd. 16.30. Det tar tio minuter att gå hem! Och hemma är han inte! Han skulle gått hem 16, så för mig har det gått över en timme efter han skulle varit hemma.

Kör som en biltjuv de få metrarna till skolbacken och halvspringer upp till skolgården, letar, det är tomt. Allt är dött. Springer ned igen. Stöter på P som stöttar mig och lovar att kolla efter honom. Jag skriker på O hela vägen ned för backen igen och ser mig förtvivlat runt i hela skogen. Var är han??? Var kan han ha gått? Ringer Alex som kastar sig i bilen och skall hjälpa mig och leta efter honom.

På väg tillbaka till bilen möter jag E, M’s fröken och berättar med gråten i halsen vad som hänt. Hon blir uppjagad och lovar att höra av sig om hon ser honom. Går till bilen och Alex kommer åkande. Precis när hon hoppar ur ringer O’s fröken A. Hon, som jag pratade med första gången. Hon har ”hittat” O säger hon. Skäller lite på mig för att jag inte skrivit in våra mobilnummer i tur & returen (men allvarligt, de ringer mig från skolan minst 3 gånger i veckan, vi pratar barn med svårigheter, mycket att dryfta) så det var bara ett sätt att skydda sig. Jag frågar upprepade gånger var han varit och hon svarar undvikande med att han varit med en kille och att allt är ett missförstånd. Jag frågar mig då i mitt stilla sinne varför han skulle ha varit ”borta” med en kille under så lång tid! Lärarinnan är i total försvarsställning. Klockan är nu över 17.30. I min värld har min son varit borta sedan 16. Det är en jävligt lång tid! Dessutom har det varit en pedofil som härjat i skolan och som i förrgår försökte få med sig en flicka genom att locka med godis och hundvalpar (klassiskt!), det blev polisanmälan och patruller har varit härute. Gissa vad jag tänkte!!!

Blandat 241Medan jag pratar med fröken A i telefonen så skickar hon iväg O hemåt. Hon säger till honom att jag väntar nedanför skolbacken. I halva backen hör jag att han ropar på mig flera gånger och jag skriker hans namn tillbaka. Hans klapprande små fötter springer fort till mig. När han kommer ser han märklig ut. Han är INTE glad. Känner att han är mer talträngd än normalt. Frågar honom om var han varit och vad som hänt. Tydligen har han varit med en kvinna som han inte känner den sista timmen. Han har aldrig sett henne förut. Vet inte ens vad hon heter. Han berättar att han kände sig ensam och undrat när han skulle gå hem (inga andra barn var kvar!). Men som han sa ”jag spelade schach med min låtsaskompis”. Söta, fina, varma, goa älskling!

Klockan 18 var det föräldramöte i O’s klass som jag skulle gått på. Kände mig lagom upplagd för det då jag kom hem och stortjöt. När allt släppte blev jag sååå ledsen och bara grät. Mina fina barn tröstade mig! De förstod att jag varit orolig och S och M hade varit ute i skogen och letat efter honom *kärlek* när jag var borta.  Erik fick gå dit själv och skälla på dem. De medgav att de brustit och att de inte har klara rutiner för vad som gäller dessa barn och vad som händer när de går över till ”vanliga” fritids när deras egen personal går hem.

När vi åt en sen middag ikväll så började O gråta när jag berättade vad jag gjort när jag letade efter honom. Han blev väldigt rörd och ledsen. Lilla vän! Han måste verkligen ha undrat varför han fick sitta kvar där och leka helt ensam! USCH jag tycker verkligen inte om det här och funderar verkligen över vilka tankar som gick igenom hans huvud.

Älskade Otto. Du är den finaste killen i HELA HELA världen. Mamma älskar dig så otroligt mycket. Du är bara min min min. Det vet du va! Puss!!!

 

ps. P och E som jag mötte på vägen tog båda två reda på mitt telefonnummer och ringde sent idag för att höra hur det gick. Stort tack till engagerade medmänniskor!!!

5 thoughts on “Panik!

  1. men huuh. jag läste detta igår och har tänkt så på det. Sådär får det faktiskt inte gå till! *arg*

    Skönt att han kom hem oskadd, kramas mycket och ta hand om er!!

  2. Nä men fy fan! Kan inte sluta gråta, vad hemsk!!! Skönt att han kom hem och att det finns folk som ställer upp och hjälper till.

    Kram till er!

  3. Jätteotäckt, man hinner tänka mycket och det är verkligen under all kritik att de gör sådan här grov miss och dessutom skyller ifrån sig.
    Förstår att ni är jättearga!

    Stor kram!

  4. Hej vännen…Skönt att det gick väl med O tillslut! Fy vilken mardröm och lite extra nu när man vet att det härjar ett peddo i området. Är det inte fan att alla så fort det blir knas ska skylla ifrån sig. Jag menar vad tjänar de på det?
    Sur blir man.
    Skönt att han kom välbehållen hem och sötis systrar som var ute och letade….

  5. Men uuuuuuusch vilken terror! Åh, jag kan bli så arg på sånt där. Fattar inte att de inte har bättre koll och istället försöker försvara sig (har sett liknande försvarstendenser hos vissa på även vårt fritids, men där har det inte gått så här långt). Pussa ordentigt på honom och låt detta nu bli en läxa för fritids så att de hädanefter har extrakoll på honom och alla andra barnen! Stor kram, förstör att du blev riktigt upprörd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s