Reproduktion

Idag har jag tänkt extra mycket på barn. Hur många jag har och att jag (vi) bestämt oss för att det räcker med tre. Men, jag vill inte tänka att det är över. Att jag aldrig mer kommer att bära och föda ett barn igen. Den upplevelsen är det mest fantastiska jag upplevt och att aldrig få göra det igen känns… trist. Jag har det rätt tufft med de barnen jag har, inte för att de är exeptionellt bråkiga utan det är mig det beror på. En bebis till vore underbart, men de växer ju… En bebis kan jag ta med överallt. I några få  månader innnan den får ett eget liv och personlighet. Det är sedan, när vardagslivet skall gå ihop, som allt faller. Jag skall inte ha fler barn. Psykiskt är det inte vad jag behöver. Men jag kan inte förneka att min kropp ibland skriker efter fler barn! Det är ju så härligt!

Dessutom känner jag mig så gammal när jag nu är ”klar”. Att den tiden är över. Jag är inte med i barnvagnsracet längre och jag saknar det.

One thought on “Reproduktion

  1. Jag känner verkligen igen mig i det du skriver.
    Vi är ju också ”klara”, men ibland känner jag sorg över att det inte blir fler barn, att det är en del av mitt liv som är förbi och inte kommer tillbaka. Allt detta med att vara gravid (även om jag har haft bökiga graviditeter och mått skunk), föda, amma och ta hand om en bebis…det är något jag verkligen kan sakna.
    Jag blir inte längre sugen på fler barn då jag ser en liten bebis, som förut, men ibland när man håller en liten nyfödd, som luktar så där gott – då kan min kropp viska ”bara en till…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s