Bråkig

Jag är inte lätt att leva med. Ställer rätt höga krav på min partner, eftersom jag ställer höga krav på mig själv. Kanske inte alltid så lyckat men jag tycker nog att hushållet skall delas ganska lika. Efter förra veckans maraton i ensamföretagande kände jag att det var på sin plats att gapa på min stackars man. Han hade nämnligen mage att tvinga med mig till båtklubben för att ta upp vår båt…

I bilen på väg till båtklubben grät och skrek jag. Frågade hur han kunde vara så grym och dra med mig på sociala saker när han vet att jag mår som en padda. Väl där hade jag tårar i ögonen i en och en halv timme. Gömde mig bakom Eriks jackärmar och sa inte mer än två ord på hela tiden. Det var en plåga att stå där bland alla machomän i blåställ och stickade mössor och låtsas tycka om det. Ångesten var verkligen total. Lyckligtvis såg han det och sa att jag fick gå hem. Tack! Jag skulle ju bara rensa ur garderoberna till barnen (syrran skulle ha kläder), bada allihopa och åka iväg till Bålsta för Elias fyllde tre år.

Jag var faktiskt inte mest ledsen för att jag var tvungen att hjälpa till. Det var det sociala spelet som jag verkligen avskydde! Där har jag mycket kvar att arbeta med.  

 

… Och Erik. Du är min prins ändå!

Annonser

2 thoughts on “Bråkig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s