Katastroftänkande

Jag skulle maila. Jag skulle messa. Jag skulle surfa.

 

Allt dog.

 

Helt plötsligt kände jag mig så ensam och så sårbar. Tänk om det verkligen är så att någon försöker sabba alla mina kommunikationssätt. Att någon, verkligen försöker ta död på mitt sätt att kommunicera. Det kändes fakiskt rätt brutalt en stund. När jag verkligen tänkte mig in i en sabbares våta dröm. Datorn startade om villigt men att gå ut på nätet var en lögn. Samma sak med min mobil. Hänger det ihop? Tänk vad lätt det är att slå ut oss små om man verkligen vill…

 

Ja, ja, ja, våra mammor och pappor använde röksignaler och det gick skitbra. Men jag lever nu!

Annonser

One thought on “Katastroftänkande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s