Spandauer (wienerbröd) söndag, oktober 18, 2009

Wienerbröd är inte särskilt svårt att göra hemma, om man vet hur det skall göras. Efter att ha frågat om tips och bakat Spandauer på jobbet gav jag mig på det idag. Krävs lite planering dock!

Wienerdeg skall göras på kalla ingredienser. Börja med att ställa in mjölet i frysen. Gärna dagen innan baket. Använd riktigt smör (kallt!!!) i degen (även om din kokbok säger margarin …). Ge dig _inte_ på att försöka baka wienerbröd en varm sommardag, det är nästan omöjligt!

Ingredienser

50 g jäst

2½ dl mjölk

1 krm salt

1½ msk socker

1 ägg

ca 8 dl vetemjöl (kallt!)

250 -300 g smör (kallt!)

Ägg till pensling.

Lös upp jästen i den kalla mjölken. Tillsätt salt, socker och uppvispat ägg. Rör i så mycket mjöl att degen går att forma. Ta upp den på bakbordet och knåda den jämn och smidig med lite mjöl. Spara ca 1 dl mjöl till kavlingen.

Kavla ut degen i en stor rektangel. Hyvla jämt med smör över hela (smöret kan du gärna ha pudrat i lite mjöl för lättare hantering). Vik en tredjedel av degen, över degen så du har en tredjedel kvar. Den sista delen viker du ”tillbaka” över de andra delarna (som en folder typ). Tryck ihop dem lite försiktigt. Vänd degen ett halvt varv och kavla ut en rektangel igen (stort). Upprepa ”foldersteget” 2 ggr till men låt degen vila i tio minuter mellan varje gång. När den vilar, låt den stå kallt, annars smälter smöret och förstör lagren. Viktigt är också att inte degen går sönder mellan lagren (eller hål) då förstörs också ”skivningen” som blir. Mjöl som hamnar på degen sopar du bort. Det skall inte heller finnas mellan.

Kavla ut den sista ”foldern” i en stor rektangel. Dela i lagom stora fyrkantiga bitar. Spritsa eller klicka på en dutt med vaniljkräm. Tag hörnen på varje fyrkant och lägg ihop i mitten och tryck till lite lätt. Viktigt är att det är luft inne i bakverket!

Lägg bitarna i bakformar och låt jäsa svalt i 1½ timme. Grädda sedan i mitten av ugnen på ca 250 grader i 5-8 minuter (varmluft 230). När bröden svalnat, spritsa på lite kristyr av florsocker blandat med lite vatten.

Aurafotografering lördag, oktober 17, 2009

I söndags var jag på aurafotografering igen. Jag känner att jag verkligen vill göra detta varje halvår när mässan är så jag kan se min personliga utveckling.

 

 

Det här sades då:

1. Det bruna (enda färgen i min aura) står för att jag är jordnära och har många saker som tynger mig. En stor sorg jag bär på som jag måste ta itu med för att komma vidare. Jag visar dessutom alltid ett glatt yttre trots att mitt inre är i kaos… Fler saker än det blev sagda. (oktober -08)

2. Denna gång blev jag jätteglad! Det gröna tyder på växande och god healingförmåga. Det bruna är på väg bort och istället är det gult (självkänsla) på väg in och vitt som är andligt. (mars -09)

3. Hon som tolkade mig sa att jag var en ängel. Hon säger att  jag förstår inte varför det lyser så mycket runt omkring mig så jag värjer mig för det. Hon sa att jag är ren. Jag har inget elakt i mig eller elaka baktankar. När jag kommer in i ett rum förmedlar jag bara positiva känslor.

Jag är en lärare/mentor. Tycker inte om att bli ledd. Jag vill leda. Det blåvita tyder på en ledarpersonlighet som skall styra. Jag vet att jag är där faktiskt och kommer ta till mig det.  Jag tar hand om människor, ibland för mycket så jag glömmer mig själv. Mitt andliga jag är där det borde vara. De lila punkterna visar det. Vad jag dock har glömt bort och som jag gärna vill ha en tolkning på är de tre stjärnorna  på min högra sida. Vad betyder de? Varför kom de upp?

Andlig kirurgi fredag, oktober 16, 2009

Idag var jag hos en klient och gjorde Andlig Kirurgi* och efteråt gav jag reiki. Det är så otroligt häftigt att få göra detta och känna känslan av att hjälpa människor.

Reikin är något jag kommer syssla med på min fritid utöver min utbildning på Bageriet. Kommer absolut inte att släppa det även om jag nu i början har extremt lite tid över till det. Så småningom kommer dock allt väl lugna ned sig och jag kan fokusera mer på min firma och lägga ned mer kraft på att finna klienter.

På ett försiktigt sätt har jag förmedlat till några stycken på jobbet att jag är healer och har än så länge bara bemötts positivt även om flera är skeptiska. Reikin är en del av mig så den är svår att hålla för mig själv.

För den som undrar är jag medlem i Förenade Reikiförbundet och följer deras rekommendationer både i utövande och lärande.

 

 

* När jag gör andlig kirurgi går jag in i klientens kropp och tar bort den dåliga energi/smärta/förnimmelser/obehag som befinner sig på ett specifikt ställe i kroppen.

Skyddad: Härlig vecka! fredag, oktober 16, 2009

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Skyddad: Kakmonster! tisdag, oktober 13, 2009

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Muskler lördag, oktober 10, 2009

Tja, min nästan 40-åriga kropp får fakiskt en hel del träning utan att träna! Tänk dig själv att bära 30 kg säckar med mjöl varje dag, eller degar som väger 50 kg +. Att skrapa ur feta degar med skrapkort gör mig stark i nyporna (starkare än ni kan föreställa er!). Jag ser faktiskt mina dagar som ett träningspass!

Att sitta på arslet och kontorera som jag tidigare gjort i mitt liv är inget mot det jag gör idag. Jag går hur många steg som helst per dag, lyfter, bär, sliter, släpar … Shit, jag kommer bli som Heidi, armbryterskan från Ensamheten *stort smile*.

Skyddad: Utredning fredag, oktober 9, 2009

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Skyddad: Löst! fredag, oktober 9, 2009

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Skyddad: Living the dream … onsdag, oktober 7, 2009

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Lördag lördag, oktober 3, 2009

Känns som om dagen kommer bli urtrist … Som alltid så skall vi städa. Blärk. Vi blir liksom aldrig klara och det blir bara halvfärdigt hela tiden.

Suck.

Mannen lördag, oktober 3, 2009

The man, my man, the guy, fadern till mina barn,  har varit ute och krogat idag. På Soldaten Svejk. Please. Skall man festa på stan, varför hamnar man då där??? Han kom nyss hem. Full och go. Fast han smsade och skrev att han druckit lite (ljug ljug ljug) . Han var rätt schnygg när han kom hem. På glatt humör och med lite historier i bakfickan.

Kan faktiskt inte ens beskriva hur glad jag blir när han har kul. Att han tar sig tid att umgås med vänner och ha trevligt. Jag unnar honom det och ler.

Själva hade vi tacofredag med hemgjord glass och mina solbullar som sällskap. GOTT!

Skyddad: Fredag lördag, oktober 3, 2009

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Solbullar fredag, oktober 2, 2009

50 g jäst
150 g rumsvarmt smör
1 ägg
1 msk kardemummakärnor
1½ dl socker
1 krm salt
3 dl mjölk
11-12 dl vetemjöl special

Mortla kardemummakärnorna och häll sedan ned dem i mjölken som du värmer till 37 grader i en kastrull. Värms de tillsammans så avger kardemumman mer smak.
Smula ned jästen i en bunke och lös upp den med mjölken (och kardemumman) tillsammans med socker, salt, ägg och smör. Det gör inget om det blir klumpar med smör kvar. Häll i mjölet, lite i taget och arbeta ihop till en smidig deg. Jäs under bakduk i 45-60 minuter.

Stjälp upp degen och dela i 20 lika stora bitar, rulla till bollar, platta till dem lite och jäs i 45-60 minuter till.
Ta ett dricksglas med lagom stor botten. Slå platta hål i varje bulle. Pensla med uppvispat ägg. Spritsa vaniljkräm i hålen (gärna mycket!), släng en hög med pärlsocker på sidan som får vara moln.

Åldersnoja fredag, oktober 2, 2009

De senaste åren har jag släppt min åldersnoja. Jag är den ålder jag är och har känt mig väldigt bekväm med det. Annat var det när jag var yngre och tyckte att ingen man skulle vilja ha mig om jag var över 20 år. För jag visste med bestämdhet att ingen man ville ha äldre tjejer utan bara lammkött …

Meeen. Så började jag nu min utbildning. Fine. Unga tjejer i butiken och jag är typ äldst … Finns en och annan som är typ 15 -20 år äldre än mig men jag tillhör inte direkt det unga gardet. Helt ok.

Tills jag står i omklädningsrummet. Hur kul är det egentligen att strippa inför sina arbetskamrater två gånger om dagen (oavsett om det är tjejer eller inte)? När jag faktiskt ser att jag inte är en ung fast pudding längre. För saken är den att de i damernas omklädningsrum har en jättespegel där det är meningen att du inte skall missa ett endaste litet hängfläsk. Shit.

Finns det ett akutnummer till Fettsugning AB?

När jag ändå är i gång … fredag, oktober 2, 2009

Så kan jag lika gärna skriva lite mer!

Vecka två i utbildningen har nu avslutats och jag är ledig i tre dagar i sträck. Tack gode gud för det! Det är inte en smekmånad direkt att kliva upp 04.45 på morgnarna. Särskilt inte som jag är en inbiten nattuggla … Men vad jag gör jag inte för min stora passion kombinerat med en önskan att få umgås mycket med mina barn?

Denna vecka har bjudit på många roliga saker. Även fast de kanske inte är avancerade saker jag gör så njuter jag varje sekund jag får vara där (okej, jag njuter inte de minutrarna då ryggen skriker efter att ha burit 30 kg säckar med mjöl, vaniljkräm, deg … och vi pratar degar i typ 30 – 50 kilos klassen!).

Att få lära mig dekorera tårtor med frukt och spruta över gele var jättekul! Det blev så otroligt fint och proffsigt. Numera vet jag även hur jag skall göra solbullar, karlsbaderkringlor och vetelängder på snyggt sätt.

Såklart har jag gjort stora missar … Men än så länge har vi inte blivit tvugna att slänga någon deg utan det har gått att rätta till. Jobbigt är det dock … Jag vill ju liksom vara fullärd direkt! Tycker att jag efter en vecka bord kunna en hel del … Men så är ju inte fallet (eller, jag har ju såklart lärt mig massor och fått ett nytt vokabulär på köpet. Det heter till exempel inte RIVA citronskal. Det heter zesta … och då är det det yttre färgade skalet vi pratar om).

Degen jag gjorde innan jag gick hem idag tog nog priset. I den skulle jag ha 18 kg vetemjöl … vad sägs om det?! Hur tung tror ni, att med alla andra ingredienser att den var i slutändan? 

Gjorde även en kanelremons till den (innehållet i kanelbullar eller längder) den bestod av 10 kg mandelmassa, 5 kg smör, 1,6 kg kanel, 1 kg farinsocker, 1 kg socker …

Panik! fredag, oktober 2, 2009

Efter ”jobbet” idag träffade jag på Alex på dagis. Hon frågade om vi inte kunde fika och vem är jag att säga nej när jag dessutom hade en färsk mazarinkaka med citronkräm i baksätet?

Vi dividerade lite om vem vi skulle åka hem till men efter några samtal åkte vi hem till henne och kalasade. S skulle ta emot O när han kom hem strax efter fyra så jag var lugn,

Vid halv fem messar S mig och skriver att O inte kommit ännu. Eftersom jag inte är en extremt orolig mamma skriver jag bara tillbaka att hon skall höra av sig igen om han inte kommit hem inom ca en kvart. Jag får inget mess så jag sitter kvar hos Alex till 17 och snackar skit (tack förresten vännen!). Därmed tar jag för givet att han är hemma.

Strax efter fem kommer jag hem. Dörren är låst och när jag gått  in med nyckeln kommer S fram till mig i hallen och säger att O inte är hemma. Rädd som jag är skriker jag åt henne att han måste vara borta, springer ut till bilen och ringer hysteriskt till skolan.  Hans skolfröken svarar i fritidstelefonen och säger att det finns inga barn kvar. Alla har gått hem. Även fritidspersonalen. Hon går runt med den trådlösa telefonen samtidigt som jag pratar med henne och hon säger att hon tittar ut genom fönstren och det finns inte heller några barn på skolgården. Det är TOMT.

Jag frågar om hon vet när han gick hem och då säger hon att hon såg honom äta frukt kl. 16.30 så det är nog ingen fara. Blir då mer upprörd. 16.30. Det tar tio minuter att gå hem! Och hemma är han inte! Han skulle gått hem 16, så för mig har det gått över en timme efter han skulle varit hemma.

Kör som en biltjuv de få metrarna till skolbacken och halvspringer upp till skolgården, letar, det är tomt. Allt är dött. Springer ned igen. Stöter på P som stöttar mig och lovar att kolla efter honom. Jag skriker på O hela vägen ned för backen igen och ser mig förtvivlat runt i hela skogen. Var är han??? Var kan han ha gått? Ringer Alex som kastar sig i bilen och skall hjälpa mig och leta efter honom.

På väg tillbaka till bilen möter jag E, M’s fröken och berättar med gråten i halsen vad som hänt. Hon blir uppjagad och lovar att höra av sig om hon ser honom. Går till bilen och Alex kommer åkande. Precis när hon hoppar ur ringer O’s fröken A. Hon, som jag pratade med första gången. Hon har ”hittat” O säger hon. Skäller lite på mig för att jag inte skrivit in våra mobilnummer i tur & returen (men allvarligt, de ringer mig från skolan minst 3 gånger i veckan, vi pratar barn med svårigheter, mycket att dryfta) så det var bara ett sätt att skydda sig. Jag frågar upprepade gånger var han varit och hon svarar undvikande med att han varit med en kille och att allt är ett missförstånd. Jag frågar mig då i mitt stilla sinne varför han skulle ha varit ”borta” med en kille under så lång tid! Lärarinnan är i total försvarsställning. Klockan är nu över 17.30. I min värld har min son varit borta sedan 16. Det är en jävligt lång tid! Dessutom har det varit en pedofil som härjat i skolan och som i förrgår försökte få med sig en flicka genom att locka med godis och hundvalpar (klassiskt!), det blev polisanmälan och patruller har varit härute. Gissa vad jag tänkte!!!

Medan jag pratar med fröken A i telefonen så skickar hon iväg O hemåt. Hon säger till honom att jag väntar nedanför skolbacken. I halva backen hör jag att han ropar på mig flera gånger och jag skriker hans namn tillbaka. Hans klapprande små fötter springer fort till mig. När han kommer ser han märklig ut. Han är INTE glad. Känner att han är mer talträngd än normalt. Frågar honom om var han varit och vad som hänt. Tydligen har han varit med en kvinna som han inte känner den sista timmen. Han har aldrig sett henne förut. Vet inte ens vad hon heter. Han berättar att han kände sig ensam och undrat när han skulle gå hem (inga andra barn var kvar!). Men som han sa ”jag spelade schach med min låtsaskompis”. Söta, fina, varma, goa älskling!

Klockan 18 var det föräldramöte i O’s klass som jag skulle gått på. Kände mig lagom upplagd för det då jag kom hem och stortjöt. När allt släppte blev jag sååå ledsen och bara grät. Mina fina barn tröstade mig! De förstod att jag varit orolig och S och M hade varit ute i skogen och letat efter honom *kärlek* när jag var borta.  Erik fick gå dit själv och skälla på dem. De medgav att de brustit och att de inte har klara rutiner för vad som gäller dessa barn och vad som händer när de går över till ”vanliga” fritids när deras egen personal går hem.

När vi åt en sen middag ikväll så började O gråta när jag berättade vad jag gjort när jag letade efter honom. Han blev väldigt rörd och ledsen. Lilla vän! Han måste verkligen ha undrat varför han fick sitta kvar där och leka helt ensam! USCH jag tycker verkligen inte om det här och funderar verkligen över vilka tankar som gick igenom hans huvud.

Älskade Otto. Du är den finaste killen i HELA HELA världen. Mamma älskar dig så otroligt mycket. Du är bara min min min. Det vet du va! Puss!!!

 

ps. P och E som jag mötte på vägen tog båda två reda på mitt telefonnummer och ringde sent idag för att höra hur det gick. Stort tack till engagerade medmänniskor!!!