Teoridag! Skall läsa på i boken jag fick låna av chefen och BAKA såklart! Har gått med i en Hembakningsklubb och har fått ett gäng nya recept som måste testas.
Idag blir det nog en hallonpaj med toscatäcke och en limepaj från New York!
Teoridag! Skall läsa på i boken jag fick låna av chefen och BAKA såklart! Har gått med i en Hembakningsklubb och har fått ett gäng nya recept som måste testas.
Idag blir det nog en hallonpaj med toscatäcke och en limepaj från New York!
Jag ser mig själv i så olika ljus. Ibland så är jag den där feta bruden, med taskig självkänsla och ett inre känsloliv som är i spillror. Känner hur pärlformade tårar trillar ned på mina trinda kinder. Hur min mage hoppar i takt med mina hulkningar. Att fettet väller över alla kanter och hänger dallrande ivägen för allt jag gör.
Men så kommer de där dagarna. När jag tror att jag ser ut som ”Gazette-Pyret”. Att jag väger 50 kilo och har små nätta bröst som passar i en 70B och har en rumpa som sitter ÖVER fitthöjd. Inbillar mig att jag kan ha muskorta kjolar och flasha läckra ben.
Eller så är jag bara Pyret. Den helt vanliga jävla mamman med tre barn, tvätt och middagsbekymmer.
Jag är bortkollrad.
Tror jag vet vad det är som dragit ned mig. Men vad hjälper det när jag inte vet hur jag skall använda mina verktyg som tar mig upp.
Jag ser ju att jag är destruktiv, negativ och bara förstör. Men är för långt ned för att orka kravla mig uppåt.
… Jävla skit!
Det finns en känsla som jag verkligen tycker om. Jag har den i kroppen just nu. Det är när någon bestämmer sig för att ge mig ett förtroende. Inte så att jag slår mig själv för bröstet och känner ”wow, vad jag är bra” utan en helt annan känsla.
En känsla av att jag har fått komma nära. Att jag får förmånen att se en annan människa i ett nytt perspektiv. Att jag får lov att förstå, tänka och fundera. Att en annan människa litar på att jag kan ta informationen och bearbeta den utan att döma eller förminska.
Det är en känsla som omkullkastar det jag tidigare tänkt, undrat och ifrågasatt. En känsla av helande, eller hur skall jag beskriva det? Det ger mig så mycket att få tillbaka det som jag själv känner att jag ger ut. Oerhört lärorikt och gör mig ännu ödmjukare inför livet än vad jag redan är.
Det känns bra att vara tillbaka i vardagen. Att få rutiner. Jag som så gärna vill vara en fri själ behöver trots det rutformationer i livet.
Idag var det härligt att komma in på konditoriet igen. Få se alla trevliga ansikten och ”catch up” med vad som hänt under alla veckor jag varit borta. Det är lite märkligt, trots lång ledighet, att det bara tar en sekund och så är jag inne i det gamla igen. Och då i positiv bemärkelse!
Det var otroligt skönt att äta på bestämda tider, och bra ma
t till på köpet! Inget slask.
Idag fick jag lära mig att spritsa semlor. Små, mellan och stora. Måste öva mig mer på mitt spritsgrepp tror jag bestämt … Är inte så lätt som det ser ut! Men vansinningt kul! Fem stora semlor hängde med hem idag och det blir vår efterrätt. Jag är en riktig sucker för dem och gissar att det inte är sista gången detta händer den närmaste månaden …
Supertråkigt! I år blir det ingen Guldbaggegala för mig. Biljettpriset har skjutit i höjden och det är inte längre värt pengarna. Sååå tråkigt för jag hade sett fram emot att grotta in mig på Beyond Retro igen för att hitta en ny filmstjärneklänning i klass med förra årets fantastiska fynd.
Buhu. Får väl titta på tv istället då!
Jag har hittat tapeten jag bara SKA ha till vardagsrummet! En helt fantastisk sak som skall kombineras med mörkt röda väggar. Den skrek Pyret och var den allra första jag gick rakt fram till och la mina vantar på. Intuition kallas det
.
Den kostar dock därefter (skit att ha dyr smak!), men jag tycker det är värt det! Vill ju trivas hemma. Får se bara när jag skall lura in Erik i ett nytt projekt. Han var lagom glad igår efter att ha gått med på att köpa en ny toalett (som han fick ligga och mecka med hela em och kväll …). Men efter att ha spolat med ett ljusblått presentsnöre i över ett år kände jag att detta behövde styras upp. Jag pekade med hela handen. E fick kämpa. Förlåt älskling. Visste inte …
Jag vet vad jag är skitbra på. Starta upp projekt och komma med idéer. Dock tröttnar jag efter ett par dagar och någon annan får slutföra om allt går för sakta. Tur att jag och E är olika där … Han startar sällan något men slutför alltid mina påhitt!
Nope. Här toppas det inte. Botten är mer synlig men jag kämpar på!
Ikväll bjuder jag på ”en oemotståndlig marängtårta med bär.”
Pavlova
6 portioner
Ingredienser
3 ägg
1 krm ättikssprit
2 dl strösocker
1 dl mandelspån
2 dl vispgrädde
200 g frysta blåbär
200 g frysta hallon
1 knippa citronmeliss
1. Dela äggvitorna från gulorna
2. Vispa vitorna med ättikan och 1 dl av sockret till hårt skum.
3. Vänd försiktigt ned resten av sockret och mandeln.
4. Täck en plåt med bakplåtspapper. Bred ut marängen till en rundel, ca 20 cm i diameter. Forma en högre kant runt om.
5. Grädda i mitten av ugnen i 100 grader i 1½ timme.
6. Fyll den kalla marängen med vispad grädde eller vaniljvisp. Lägg rikligt med frukt och bär överst. Garnera ev med citronmelissblad.
Tips! Istälet för rostade mandelspån kan man ta ca 1 dl hackad blockchoklad och blanda ned i marängsmeten.
Bild: Egen, recept från Aftonbladet.
Så här var det. Från början ville jag inte att mina arbetskamrater eller att min chef skulle kunna läsa det jag skriver i min blogg. Jag har ju varit sjukskriven ett tag och jag ville helt enkelt inte att de skulle läsa allt jag gjorde.
Nu är läget annorlunda. Jag finns här och nu. Skriver det som faller mig in. Det som är ”hemligt” lägger jag med lösen. Fråga om det, du kanske får det …
Det är sååå häftigt! Flera gånger denna jul har jag haft kontakt med min mamma. Hon har varit runt mig och givit mig värme. Kan säga att familjen känt det också.
Jag vet ju var allt detta är på väg. Jag kommer bli öppnare och kunna ge andra budskap. Det ser jag fram emot!
Ca 20 kakor
1oo g mörk choklad (minst 70% kakaohalt)
100 g mande
200 g mjöl
1½ dl kakao
1½ dl socker
3/4 tsk bakpulver
½ tsk salt
3 ägg
1 tsk vaniljsocker
vetemjöl till utbakning
uppvispat ägg till gräddning
100 g vit choklad
1. Hacka chokladen. Skålla mandeln och rosta dem sedan i en torr stekpanna.
2. Blanda mjöl, kakao, socker, bakpulver, den hackade chokladen och salt i en mixer. Mixa tills allt är välblandat. Tillsätt därefter äggen och vaniljsockret. Mixa snabbt ihop till en deg.
3. Grovhacka mandeln och lägg den tillsammans med lite mjöl på bakbordet. Häll upp degen och knåda in den hackade mandeln.
4. Forma degen till tre rullar, tjocka som femkronor. Lägg dem på en plåt klädd med bakplåtspapper.
5. Pensla rullarna med uppvispat ägg och grädda dem i mitten av ugnen i 190 grader i ca 15 minuter eller tills de fåt en brun yta.
6. Skär upp sneda bitar medan rullarna fortfarande är varma. Låt dem kallna på ett galler.
7. Smält den vita chokladen försiktigt i vattenbad och ringla över kakorna.
8. Förvara chokladbiscottin torrt, varför inte i en vacker glasburk, i upp till 10 dagar.
Källa: Boken ”Himlagott med choklad och kladdkakor” av Lotta Bäckström. Bild egen.
Det börjar bli sent på julaftonskvällen. Bara vår lilla familj har myst hela dagen och tagit hand om varandra.
Vaknade med migrän i morse och vi bestämde oss för att strunta i den årliga julkrubban i Värmdö Kyrka som vi brukar åka på.
Vi slöade hela dagen till det var dags att bada barn och klä på sig finkläderna vid 13. Jag gjorde klart Choklad biscottin med Vit choklad och dukade fram julmust och öl framför Kalle Anka.
Efter det värmde jag och Erik mat och skar upp det som behövdes till middagen och vips så kom tomten. Han var från Finland och berättade hur han kommit hit från Rovaniemi och drillade barnen i finska. Joulopokki (stavning?) och att kunna räkna … Vi hade sökt efter en tomte att byta med på Facebook och fick napp av Myras dagiskompis föräldrar! Kanon! De känner inte till pappan och deras barn har knappt träffat Erik heller så bytet var en hit! T o m för oss som inte heller kände fadern.
Middag åt vi och efter det öppnade vi paket. Erik och jag öppnade en flaska champagne vilket var helt rätt och fräscht efter all mat och choklad.
Jag fick en dator, en eco-klänning från Indiska, fyrkantiga tallrikar (Indiska), en blu-ray film, Paolo Robertos nya kokbok ”Mina grannars Mat” och en ny timer av Saga till köket. Härligt!
Resten av kvällen har spenderats framför Wii och prov av alla nya spel som barnen fick i julklapp! Det är Wii sports resort, Mario Bros, Lego Star Wars, Spore och Wall-E.
Julafton i morgon. Känns märkligt. Tiden har rusat förbi och jag har inte alls hunnit det jag velat.
Idag slutade ”fröken” Nemo på dagis. Jag och M var nere och gav honom ett paket. Det innehöll smörbullar och en liter mellanmjölk. Anledningen av valet var ett inlägg han gjorde på sin egen blogg för ett tag sedan
Trist att han slutar och namninsamlingen verkar inte ha berört varken chef eller kommunen.
Önskar verkligen honom all lycka i framtiden! Synd att inte vår förskola kunde se till att honom kvar …
Nu blir det till att laga julmat. Har gråtit floder (efter att ha hackat 2 superfärska lökar) och mer lär det bli!
Är du:
Arrogant: Nej
Osäker: Ibland
Trött: Ofta (börjar ju skittidigt på morgnarna)
Intressant: Jupp, superintressant! *ironi*
Smart: Ja
Barnslig: Oh yes!
Liten: Inte mycket
Lätt: Moahahahaha – No comments
Skoltrött: Nej! Älskar min skola!
Rolig: Skrattar alltid åt mina egna skämt (då är det i alla fall någon som gör det …)
Pratglad: Yep! Även i sömnen!
Frågvis: Lite fööör mycket kanske?
Organiserad: Nej nej. Kom hem till mig får ni se … Däremot är jag organiserad arbetsmässigt
Hälsosam: Ja! Äter bra ekologisk mat och nästan inga helfabrikat (fast jag är ju inte mer än människa …). Motion får jag till någongång ibland.
Blyg: Hmmm, det kan jag faktiskt vara!
Attraktiv: Hell yeah! *s*
Lätt uttråkad: Ja
Vegetarian: Nej, men vegatarisk mat är kanongott!
Besatt: Tyvärr lite för ofta
Pålitlig: You bet! Lita på mig!
Filosofisk: Absolut!
Mina antidepp är slut och jag har inte ätit tabletter (som jag borde) på några dagar. Säkert hjälper det till att få mig på detta underbara humör … Dessutom har jag haft migrän två dagar i sträck och fått använda både migränsprutor och fizziga huvudvärkstabletter i massor.
Nu är maken iväg och skall langa Cymbalta till mig så jag kommer i fas.
Lyckligtvis är vi bjudna hem till Alex och Stefan ikväll för att fira den sistnämndes födelsedag. Det kommer göra mig till en snällare människa.
Over and out!
Jag är på så fruktansvärt dåligt humör idag. Känner att jag bara är less på hela familjen. Det är alltid jag som initierar allt vi skall göra som aktiviteter eller bara att hålla snyggt i huset. Snart är min ork slut!
Vem är min motor?
Jag har börjat höra min mammas röst när jag talar. Inte så att jag säger de orden jag lovat mig själv att jag inte skulle säga (eller jo, de sakerna hoppar ur som grodor de också, tyvärr …), utan i mitt huvud låter min röst precis som hennes.
Förra veckan stod jag på jobbet och pratade. Munnen bara gick och det var liksom inte min röst längre. Den tillhörde henne. Så när jag öppnade munnen nästa gång var jag så koncentrerad på att lyssna att jag knappt märkte vad jag sa …
I lördags kände jag en väldigt tydlig närvaro. Satt i köket och någon lutade sig mot mig. Länge. Blev alldeles kokhet på just de ställena och röd. Det känns som det är hon. Eller, jag vet nog att det är hon. Mamma dyker upp nästan varje natt i mina drömmar också. Spelar alltid sig själv, men lite blåst. Why? Ja, ja. Jag antecknar och analyserar om några veckor så får vi se vad jag kommer fram till.
I går kväll skickade jag Reiki till mitt kronchakra. Kände en värme som smekte mig ovanpå händerna, men efter ett tag kom det iskalla pustar istället. Och det i ett rum utan öppna fönster eller dörrar.
Ho ho mamma! Är det du?
Sådär ja! Det var dagens förvirrade inlägg från moi!
Jag har flera gånger brutit ihop på jobbet. För att jag helt enkelt fortfarande är svag i vissa situationer och att vara på en arbetsplats igen, efter tre och ett halvt år hemma, är påfrestande.
Från början bestämde jag mig för att jag inte skulle berätta om hur jag mått för någon utom chefen, ville bli behandlad som en vanlig människa igen och inte den där ”sjuka”. Men, jag har fått panik vid flera tillfällen och börjat gråta, av världens minsta tillrättavisanden och helt enkelt blivit så hysterisk att jag fått gå hem. Vissa dagar är bättre än andra men ibland faller jag helt enkelt igenom.
Efter att jag varit hemma ett tag för några veckor sedan bestämde jag mig, jag måste bekänna färg! Jag kan inte må så här dåligt och inte berätta.
Sagt och gjort. Ena dagen tog jag tag i ena konditorn, satte mig ned och förklarade hur jag mått, varför jag varit hemma och hur jag kan reagera. Att allt bara är jag. Hon hade ju misstänkt något och hört lite tissel och tassel. Men hon förstod! Nästa dag tog jag tag i en av bagarna. Han blev nog lite paff, men tyckte det var bra att jag sa till. Han hade trott att han hade sagt dumma saker … Vid något tillfälle hade han undrat om jag inte förstår (förklarade att depression även sätter sig på minnesfunktionen och inlärning kan ibland vara svårt). Även han hade hört skvaller av de andra och det kändes enormt skönt att få säga precis som det är! Bättre att jag gör det än att de skall gå och gissa bakom min rygg.
Effekten av detta har blivit att jag faktiskt inte bryter ihop lika lätt. Nu när de vet känns allting så mycket lättare och jag kan redan på morgonen säga om det är en dålig dag. Jag har sagt till bägge två att detta inte är någon hemlighet, de får berätta för vem de vill, men jag kommer inte ta upp det själv. Det kostar på för mycket och jag blir ledsen varje gång jag pratar om det. Bättre då att de sprider den sanna versionen som jag fått ge.
20-30 stycken
Väldigt goda kakor som får en knäckig yta. Dock är jag lite allergisk mot att det är vaniljsåspulver i (gillar inte blandningar!). Men väl värda att prova och de kommer ätas upp på nolltid …
Du behöver:
1.25 dl socker
200 g smör
4 dl vetemjöl
2dl marsán vaniljsåspulver
Till garnering:
1 ägg
2 tsk kanel
2 msk socker
Så här gör du:
Rör socker och smör vitt och fluffigt med elvisp. Blanda i mjöl och marsánpulver och arbeta ihop till en smidig deg. Låt vila i kylen cirka 20 minuter. Kavla ut till en platta, ca 4 millimeter tjock. Ta ut stjärnor med pepparkaksmått. Pensla med uppvispat ägg. Blanda kanel och socker och doppa kakorna i blandningen. Lägg den på en bakplåtspappersklädd plåt och grädda i 200 grader i 6-8 minuter eller till kakorna fått lite färg.
Recept: Amelia Jul.
Mina egna kommentarer:
Degen var inte kul att arbeta med och den kändes skör och tråkig. Jag fick ut 48 kakor av receptet som sa mellan 20-30 st. Eftersom jag fick så många blandade jag även till mer socker och kanel. Resultatet blir en enormt god kaka som har en knäckig yta. Rekommenderas!
Guiness rekordbok utsåg i förra veckan efter en rafflande hårig final i jakten på världens hårigaste rumpa. Rumpan tillhör en Italiensk man från Palermo i södra Italien som heter Enzo Salvatore.
På frågan om ifall kvinnor tycker att hans håriga rumpa är avtändande skrattar bara Enzo, och berättar att effekten av hans världsrekord har varit helt motsatt, numera översvämmas han av brev från kvinnor som tycker om män med håriga rumpor.
- Jag får säkert en 200-300 brev i veckan, de är alla likadana, från kvinnor överallt i världen, Sverige, England, Danmark, Italien, Japan, alla kvinnor som älskar män med hårig bakdel och de vill alla ha just mig.
Den svenske Italienaren, medieprofilen och proffsboxaren Paolo Roberto bekräftar även denna bild;
- Förutom mina svällande muskler och färgglada personlighet är det just min håriga rumpa som gett mig sån stor framgång bland kvinnor, det representerar hela min manlighet styrkan sitter där, det är som Samsons hår, berättar Paolo Roberto för Svenskbladet.
Sen Enzo blev utsedd till mannen med världens hårigaste rumpa har han även fått ett modellkontrakt, han ska delta i en två månader lång reklamkampanj i Italien där han ska posera naken med rygg och rumpa vänd mot kameran. I Italien anses nämligen kraftig hårbeväxtning för både män och kvinnor ha mycket hög sexuell status, för män är det främst själva kroppsbehåringen samt skäggstubb som anses sexigt, för kvinnor är det armhålan samt överläppen som ska vara bevuxna med hår.
Samtidigt visar en svensk undersökning genomförd av Synovate TEMO att svenska kvinnor är kluvna till kroppsbehåring, 5 av 10 kvinnor tycker att kroppsbehåring är sexigt, då särskilt med betoning på hår på rygg och rumpa. Diverse åsikter värda att notera framkom även i undersökningen, bland annat vill kvinnor att det ska kännas att det är en man de utför älskog med, en alldeles kal rumpa utan kroppsbehåring ansågs vara feminint. 3 av 10 kvinnor uppgav dock att en för hårig rygg skulle utesluta en man som partner för dem vilket visar att toleransen gentemot håriga ryggar är relativt liten.
Bland männen var det hela 8 av 10 män som uppgav att de någon gång fantiserat om att deras partner hade mer hår på kroppen. De områden som svenska män helst ville att kvinnor skulle ha mer hår på var lår, armhåla och överarm. Resultaten är överraskande då de flesta män inte öppet vill erkänna denna hårfixering vilket reflekteras i diverse herrtidningar där retuscherade bilder ofta används där kroppshåren tagits bort. Undersökningen visar dock klart på att svenska män har hemliga fantasier om kvinnors kroppshår.
Inlägget hittat på Metrobloggen
Kommentarer?
Jag är inte så närvarande just nu. Håller på att bygga ihop det sista skelettet (hoppas jag!) från min enorma walk-in-closet.
Metaforer metaforer …